Lollovisen

Fan vad jag är trött på frågan: "vad tror du är felet då?"
Ja hade jag vetat det hade jag väl inte varit där jag är nu med medicin och ett tomt och trött inre? Inte så att jag inte uppskattar att många bryr sig, det uppskattar jag massor men jag har inte några svar alls... Jag vill bara vara, prata om triviala saker, inte analysera mig eller mina känslor eller något som har med mig att göra...

Jag vet inte om jag kommer orka gå till jobbet om en vecka, förmodligen så kommer jag gå dit och bita ihop och hoppas att ångesten släpper...

Det är ganska intressant ändå, i alla år har man sagt att man får ångest av olika saker med det är fan inget mot vad ångest är på riktigt. Jag avskyr när känslan kommer krypande, jag känner hur den börjar i magen och aretar sig upp mot lungorna och hjärtat. Sen startar det en virvelvind som gör att hjärtat känns som om det ska galoppera iväg, att man har ett spännband runt lungorna så man blir nästan andfådd, resten av kroppen blir bara darrig och på helspänn... ingen rolig grej vill jag lova..

Jag hoppas på att medicinen gör sitt så jag kan ta mig igenom vardagen utan det där...

Jag älskar mina vänner så mycket och saknar de som inte är i närheten, vilket är ganska många... haha... men alla finns med mig det betyder mycket!

Gott nytt år antar jag... jag hoppas att det blir ett gott sådant för oss alla!
Puss och kram på er!