Jullov...
Inte fan är jag gladare för det...
Var hos doktorn igår, han tyckte att mina tankebanor tydde på en depression och på ångest... intressant det där...
Jag är alltså deprimerad, det trodde jag aldrig att jag skulle bli...
Jag som ska vara en sån glad pick, det har jag ju alltid varit... Förr brukade folk bli förvånade om jag inte var glad... för jag var alltid glad... men det har ju förändrats... Det är ju inte som att jag inte skrattar eller drar skämt någonsin, men saker och ting ter sig bara inte roliga/intressanta/spännande/uppiggande som de borde eller brukar om man så vill...
Jag ska åka till sälen och träffa en massa gamla goda vänner, känns det roligt? nej. Längtar jag dit? nej. Det jag känner är mest stress och oro, jag vet inte ens varför. För många människor på samma ställe. För många människor att hälsa på. Det sjuka är att det känns jobbigt att de kommer bli glada att se mig och det känns stressande på något vis... jag kan inte förklara varför men jag är ju glad att se dem egentligen bara att jag inte vet hur jag ska uttrycka det riktigt... känslan att bli glad byts ut mot stress och oro på något vis...
ytterst underligt...
Fan vilken tråkig blogg det här har blivit... Jag ber om ursäkt men den följer min egen berg- och dalbana... Just join the ride...
nu blir det winnerbäck på stereon och skrålande i duschen! haha!
När båtten är nådd finns det bara en väg. Uppåt. Den ska vi båda börja vandra på inom kort. Love you lots!
Fixa en ballong, för med en ballong kan man aldrig vara ner =)
Hej min finfinaste lollotjej!
Det har varit så mysigt att få ha dig hos mig några dagar och få pyssla om dig min egenvalda underbara lillasyster ..
Du har alltid varit en härlig berg och dalbana. Utanför den vanliga trista rutten som så många människor har, bjuder du alltid på 1000% i alla känslor -det är bara Du på något sätt.
Sluta aldrig med det!" Och visst är det nedförsbacke nu och det hissnar i magen och inte fan vet man om det spårar, men det gör att när man är i branten på väg upp vet man inte hur det ser ut i stupet, en evig spänning på hur livet ser ut.
För mig är det lollo! Kan hända att folk och vänner inte pallar nedförsbacken och stupen kanske inte ens du själv orkar med just nu men när resan är klar går man starkare ur den om inte så iallafall med en djävulsk adrenalinkick.
Jag älskar dig även om du e på upp eller nedfärd puss Fia
