Musik som ger lycka...
Träffade en bekant i lördags som spelade några låtar för mig från en grupp som heter Rascal Flatts.
Det är en Countrygrupp (från staterna såklart...) där sångarna är fantastiskt fantastiskt bra. Stämmorna leker upp och ner och runt och sitter så sinnessjukt bra! Bra gung och bara så bra...
Jag fick fyra låtar på en skiva och har nu suttit och lyssnat på det här i några dagar....
De här fyra låtarna ger mig en sån härlig känsla, jag bara ler och njuter av det musiken... det är ungefär samma känsla som när man just träffat någon som man tycker väldigt mycket om och blir nyförälskad nästan kär...
DEN känslan får jag av de här fyra låtarna...
Enda problemet är att det inte är släppt i Sverige... crap...
Ska leta i London i veckan :D
Toodels!
PS:
Förresten så om någon har en kille som skulle passa som min bättre hälft så skicka hit honom... jag behöver ta mig tusan en pojkvän!
Det är en Countrygrupp (från staterna såklart...) där sångarna är fantastiskt fantastiskt bra. Stämmorna leker upp och ner och runt och sitter så sinnessjukt bra! Bra gung och bara så bra...
Jag fick fyra låtar på en skiva och har nu suttit och lyssnat på det här i några dagar....
De här fyra låtarna ger mig en sån härlig känsla, jag bara ler och njuter av det musiken... det är ungefär samma känsla som när man just träffat någon som man tycker väldigt mycket om och blir nyförälskad nästan kär...
DEN känslan får jag av de här fyra låtarna...
Enda problemet är att det inte är släppt i Sverige... crap...
Ska leta i London i veckan :D
Toodels!
PS:
Förresten så om någon har en kille som skulle passa som min bättre hälft så skicka hit honom... jag behöver ta mig tusan en pojkvän!
Åh tack mamma!
Mamma är ju för go!
Ni som känner mig vet ju hur min familj varit de senaste tio åren... "tracka Lollo för att hon är lite rund om magen" har väl varit temat... Jag har blivit mutad med 100:- per kilo och fått det ena rådet efter det andra i all välmening men det kan slå fel det kan det... Den här så kallade välmeningen har inte gjort något annat än att skapa en väldigt söt flicka som inte kan se att hon är väldigt söt för hon tror att man inte kan vara söt om man inte är smal...
vänta... jo andra kan men inte hon... andra mulliga flickor kan vara välsigt söta men inte den här söta flickan...
Det här är flickan som inte fattar att när pojkar beter sig som skit, så är det för att de är skitar, inte för att hon inte duger som hon är. Det gör hon ju egentligen. Duger alltså...
så var är denna bakgrundsberättelse påväg? Jo i onsdags var min mor här och hälsade på och den söta flickan som vill vara bra och duktig i sin mors ögon säger stolt:
-Jag har börjat träna mamma!
(Mamman vänder sig om synar sin dotter från fötterna stannar vid magen och vänder sig om igen) säger:
-jasså, jaha, ja vad bra för det blir ingen bil annars.
Dottern känner hugget i bröstet och blir rätt ilsken svarar:
-Kollade du just på min mage? Det går inte över en natt kära du. Menar du på allvar att jag får en bil om jag går ner i vikt?
(mamman går vidare) svarar:
-Ja om du går ner i vikt så får du det.
Dottern vet inte hur hon ska ta detta säger:
-Jaha okej. Dåså då vet jag...
Så det är väl bara att börja träna ordentligt eller?
Det är ju inte därför jag tränar för att jag ska få en bil egentligen jag har ju börjat träna för att jag äntligen funnit en liten gnista av träningsork som jag inte haft på länge. Det är ju inte för att mamma ska bli glad som jag tränar egentligen det är ju för att jag ska bli glad som jag börjat igen.
Jag vet inte på vilket ben jag ska stå...
Ni som känner mig vet ju hur min familj varit de senaste tio åren... "tracka Lollo för att hon är lite rund om magen" har väl varit temat... Jag har blivit mutad med 100:- per kilo och fått det ena rådet efter det andra i all välmening men det kan slå fel det kan det... Den här så kallade välmeningen har inte gjort något annat än att skapa en väldigt söt flicka som inte kan se att hon är väldigt söt för hon tror att man inte kan vara söt om man inte är smal...
vänta... jo andra kan men inte hon... andra mulliga flickor kan vara välsigt söta men inte den här söta flickan...
Det här är flickan som inte fattar att när pojkar beter sig som skit, så är det för att de är skitar, inte för att hon inte duger som hon är. Det gör hon ju egentligen. Duger alltså...
så var är denna bakgrundsberättelse påväg? Jo i onsdags var min mor här och hälsade på och den söta flickan som vill vara bra och duktig i sin mors ögon säger stolt:
-Jag har börjat träna mamma!
(Mamman vänder sig om synar sin dotter från fötterna stannar vid magen och vänder sig om igen) säger:
-jasså, jaha, ja vad bra för det blir ingen bil annars.
Dottern känner hugget i bröstet och blir rätt ilsken svarar:
-Kollade du just på min mage? Det går inte över en natt kära du. Menar du på allvar att jag får en bil om jag går ner i vikt?
(mamman går vidare) svarar:
-Ja om du går ner i vikt så får du det.
Dottern vet inte hur hon ska ta detta säger:
-Jaha okej. Dåså då vet jag...
Så det är väl bara att börja träna ordentligt eller?
Det är ju inte därför jag tränar för att jag ska få en bil egentligen jag har ju börjat träna för att jag äntligen funnit en liten gnista av träningsork som jag inte haft på länge. Det är ju inte för att mamma ska bli glad som jag tränar egentligen det är ju för att jag ska bli glad som jag börjat igen.
Jag vet inte på vilket ben jag ska stå...
Var det en berg- och dalbana?
Japp igår, nere, träning, uppe igen.
Men det var igår, idag är idag och jobbet finner ännu ett sätt att ta sig in i mitt huvud. Den här gången är det inte barnen (idag har jag bara blivit riven, slagen och fått pinnar kastade på mig. Jag tror att jag var en fitta och att jag skulle knulla min kära mor oxå), idag var det min kollega! De är banne mig värre än barnen ibland! I alla fall kvinnan jag jobbar med.
Vi fick ett erbjudande om att flytta en elev till en annan klass. Vi fick välja vilken elev vi ville eftersom vår klass är en ren cirkusarena emellanåt. Hur som helst så slår min "kära" kollega ifrån sig detta och säger att det är ju så många som behöver hjälp och stöd i klassen. Ja det är det, men det är en annan diskussion anser jag. Vaddå tycker du inte att de behöver stöd och hjälp? frågar kollegan. Jo det tycker jag men jag anser att det inte nödvändigtvis måste hänga ihop.
Tror ni att hon förstod mig? NEJ! Jag är en väldigt lugn person som inte hetsar upp mig så där särdeles eller höjer rösten när jag pratar med folk men då tappade jag banne mig tålamodet. Jag ville bara dänga något i huvudet på henne och be henne tänka efter och se om hon verkligen inte hörde vad jag sa. Men det sa jag inte, eller gjode jag inte men jag höjde rösten och försökte förklara igen och igen och igen... på olika sätt. Jag tror att hon förstod till slut!
Längtar som bara den till träningen imorgon då ska jag springa, slå, brottas och ta ner folk för glatta livet och ventilera ut lite aggressioner för jag vet inte hur jag ska klara tre år med att höra på hennes j*vla missförstånd!
Hörde en liten slogan på tv-idag. Det var något barn/ungdomsprogram de sa så här:
Softa ofta - Gilla chilla
Fett bra!
Två dagar till lov!
toodels!
Men det var igår, idag är idag och jobbet finner ännu ett sätt att ta sig in i mitt huvud. Den här gången är det inte barnen (idag har jag bara blivit riven, slagen och fått pinnar kastade på mig. Jag tror att jag var en fitta och att jag skulle knulla min kära mor oxå), idag var det min kollega! De är banne mig värre än barnen ibland! I alla fall kvinnan jag jobbar med.
Vi fick ett erbjudande om att flytta en elev till en annan klass. Vi fick välja vilken elev vi ville eftersom vår klass är en ren cirkusarena emellanåt. Hur som helst så slår min "kära" kollega ifrån sig detta och säger att det är ju så många som behöver hjälp och stöd i klassen. Ja det är det, men det är en annan diskussion anser jag. Vaddå tycker du inte att de behöver stöd och hjälp? frågar kollegan. Jo det tycker jag men jag anser att det inte nödvändigtvis måste hänga ihop.
Tror ni att hon förstod mig? NEJ! Jag är en väldigt lugn person som inte hetsar upp mig så där särdeles eller höjer rösten när jag pratar med folk men då tappade jag banne mig tålamodet. Jag ville bara dänga något i huvudet på henne och be henne tänka efter och se om hon verkligen inte hörde vad jag sa. Men det sa jag inte, eller gjode jag inte men jag höjde rösten och försökte förklara igen och igen och igen... på olika sätt. Jag tror att hon förstod till slut!
Längtar som bara den till träningen imorgon då ska jag springa, slå, brottas och ta ner folk för glatta livet och ventilera ut lite aggressioner för jag vet inte hur jag ska klara tre år med att höra på hennes j*vla missförstånd!
Hörde en liten slogan på tv-idag. Det var något barn/ungdomsprogram de sa så här:
Softa ofta - Gilla chilla
Fett bra!
Två dagar till lov!
toodels!
Uppe i varv..
Så här var det:
Igår på kvällen var jag redo att säga upp det mesta, jobb, lägenhet, telefon, bredband och helst oxå mig själv hur nu det skulle gå till. Jag och Rickard har funderat över det tidigare om man skulle kunna göra slut med sig själv, fan vad skönt det vore ibland.
Hur som helst, den här totala känslan av att inget, någonstans, ens i lilltån, var roligt. Det är inte ens värt att få en ryckning i mungipan liksom. Den trodde jag skulle gå över med lite sömn men icke!
Känslan har suttit kvar idag oxå, kände inte för att träna (som jag faktiskt betalar för), kände inte för att gå på kurs (som även den kostat mig pengar), kände inte för något alls, men så tog jag mig i kragen tänkte att jag kan ju gå på avslappningskursen, det är ju en bra grej iaf så jag varvar ner lite. När jag väl varit där så inser jag ju att det är inte såå mycket längre till dojon så jag pallrar mig iväg och äter en bit mat och sedan träning.
När passet är slut så inser jag ju att den där tråk-känslan är ju faktiskt som bortblåst! Jag är ju glad igen och visst borde jag ha gått och lagt mig för ca 50 minuter sedan MEN jag kände att jag var tvungen att dela med mig av min lilla glädje som jag fann idag!
Så himla stolt och nöjd med mig själv att jag tagit tag i det där och faktiskt tränar 2-3 gånger i veckan och mer kommer det säkert att bli man blir ju faktiskt lite beroende... hehe
Ha! Där halut!
Två inlägg på två dagar! vad hände?
Fan vad gött nu kan jag sova!
Kram på er!
Igår på kvällen var jag redo att säga upp det mesta, jobb, lägenhet, telefon, bredband och helst oxå mig själv hur nu det skulle gå till. Jag och Rickard har funderat över det tidigare om man skulle kunna göra slut med sig själv, fan vad skönt det vore ibland.
Hur som helst, den här totala känslan av att inget, någonstans, ens i lilltån, var roligt. Det är inte ens värt att få en ryckning i mungipan liksom. Den trodde jag skulle gå över med lite sömn men icke!
Känslan har suttit kvar idag oxå, kände inte för att träna (som jag faktiskt betalar för), kände inte för att gå på kurs (som även den kostat mig pengar), kände inte för något alls, men så tog jag mig i kragen tänkte att jag kan ju gå på avslappningskursen, det är ju en bra grej iaf så jag varvar ner lite. När jag väl varit där så inser jag ju att det är inte såå mycket längre till dojon så jag pallrar mig iväg och äter en bit mat och sedan träning.
När passet är slut så inser jag ju att den där tråk-känslan är ju faktiskt som bortblåst! Jag är ju glad igen och visst borde jag ha gått och lagt mig för ca 50 minuter sedan MEN jag kände att jag var tvungen att dela med mig av min lilla glädje som jag fann idag!
Så himla stolt och nöjd med mig själv att jag tagit tag i det där och faktiskt tränar 2-3 gånger i veckan och mer kommer det säkert att bli man blir ju faktiskt lite beroende... hehe
Ha! Där halut!
Två inlägg på två dagar! vad hände?
Fan vad gött nu kan jag sova!
Kram på er!
Nästan lite nervös...
Om ca. en och en halv vecka ska jag åka till London som ligger i England (för er som inte visste). Jag ska dessutom åka alldeles själv. Det är faktiskt sörsta gången i mitt liv som jag ska åka utomlands på egen hand. Jag har inte varit utomlands många gånger och de gånger jag har åkt har varit på uppstyrda resor typ Internatioonell konferens om integration i just London, en kör-resa till tyskland och någon mer resa... men det är allt.
Så den första resan på egen hand går till Sofie och Rickard! Grattis eller tack kanske eftersom ni fått mig att åka. Det ska bli riktigt spännande och roligt måste jag säga!
Fortfarande lycklig från förra helgen... fantastiskt överraskad, knappt så jag tror att det är sant...
På torsdag kommer bror och hälsar på... ska fan tvinga ut honom till ikea med mig på fredag...
Så den första resan på egen hand går till Sofie och Rickard! Grattis eller tack kanske eftersom ni fått mig att åka. Det ska bli riktigt spännande och roligt måste jag säga!
Fortfarande lycklig från förra helgen... fantastiskt överraskad, knappt så jag tror att det är sant...
På torsdag kommer bror och hälsar på... ska fan tvinga ut honom till ikea med mig på fredag...
Kanske värt att vänta på...
Mitt inlägg och min födelsedag såklart...
Alltså begreppet Överraska och lura vänner har ju fått en heeelt ny innebörd!
Här går man och planerar en fest för sina vänner och känner sig glad att de som fortfarande bor i Sverige kommer på en liten middag i all enkelhet. När de sista gästerna kommit (ja det var inte massor med folk bara de närmaste flickorna) så pratade vi lite om allt möjligt alla fick ett glas bubbligt och jag hade öppnat en present eller två så ringde det på dörren och jag gick ju såklart och öppnade och där mitt framför mig stod mina älskade utvandrare Rickard och Sofie! Jag skrek rakt ut och började storgråta av glädje! Rickard tyckte jag skulle sluta men jag har sällan blivit så glad av en överraskning, aldrig tror jag till och med...
Alla mina vänner visste att de skulle komma och alla lurade mig så hårt. Vissa har knappt vågat prata med mig den senaste veckan.
Imorse pratade min bror och jag om detta. Jag påpekade att jag kan ha de bästa vännerna i hela världen, att det är riktig vänskap när ett helt gäng går ihop och grundlurar en på ett sånt bra sätt. Min bror sa att det var riktigt imponerande att de hade klarat av det och att han inte trodde att en enda av hans vänner skulle göra något liknande.
Jag bara vet att jag har världens bästa vänner oavsett om ni bor i London eller i Paraguay eller varsomhelst så finns ni med mig alltid, ni är de bästa människorna jag vet! Så sjukt många kramar och pössar och tack och bock och "ta boken först" och "Paaauuukaaahh" och "där kan man lägga skalen" och alla andra skämt! Det kan ha varit den bästa födelsedagen jag varit med om!
Kom ihåg att ni ska få varsin kopp espresso eller caffe latte när ni kommer och hälsar på "där jag bor i Stockholm"!
Jag tror att jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst här men jag stoppar här och bara tackar er från djupet av mitt hjärta för den fantastiska kväll ni hjälpte till att ordna med et närvaro!
Så mycket kärlek!
Kram!
Alltså begreppet Överraska och lura vänner har ju fått en heeelt ny innebörd!
Här går man och planerar en fest för sina vänner och känner sig glad att de som fortfarande bor i Sverige kommer på en liten middag i all enkelhet. När de sista gästerna kommit (ja det var inte massor med folk bara de närmaste flickorna) så pratade vi lite om allt möjligt alla fick ett glas bubbligt och jag hade öppnat en present eller två så ringde det på dörren och jag gick ju såklart och öppnade och där mitt framför mig stod mina älskade utvandrare Rickard och Sofie! Jag skrek rakt ut och började storgråta av glädje! Rickard tyckte jag skulle sluta men jag har sällan blivit så glad av en överraskning, aldrig tror jag till och med...
Alla mina vänner visste att de skulle komma och alla lurade mig så hårt. Vissa har knappt vågat prata med mig den senaste veckan.
Imorse pratade min bror och jag om detta. Jag påpekade att jag kan ha de bästa vännerna i hela världen, att det är riktig vänskap när ett helt gäng går ihop och grundlurar en på ett sånt bra sätt. Min bror sa att det var riktigt imponerande att de hade klarat av det och att han inte trodde att en enda av hans vänner skulle göra något liknande.
Jag bara vet att jag har världens bästa vänner oavsett om ni bor i London eller i Paraguay eller varsomhelst så finns ni med mig alltid, ni är de bästa människorna jag vet! Så sjukt många kramar och pössar och tack och bock och "ta boken först" och "Paaauuukaaahh" och "där kan man lägga skalen" och alla andra skämt! Det kan ha varit den bästa födelsedagen jag varit med om!
Kom ihåg att ni ska få varsin kopp espresso eller caffe latte när ni kommer och hälsar på "där jag bor i Stockholm"!
Jag tror att jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst här men jag stoppar här och bara tackar er från djupet av mitt hjärta för den fantastiska kväll ni hjälpte till att ordna med et närvaro!
Så mycket kärlek!
Kram!
En vecka kvar!
Japp bara en vecka till "The Big Two Five" Känns ungefär lika spännande som alla andra födelsedagar, föutom att man är lite mer legitimt vuxen kanske.
Hur ska den firas? Jo serru, den ska firas i Örebro iaf en gång där och sen kanske en gång här och sen kanske en gång i England...
Nu är det ju så att Foffie hade en utmaning om att hälsa på i London så jag tänker skicka ut en liknande utmaning om att hälsa på i min bank-ägda lägenhet!
Försten hit vinner! :)
Annars så gav jag mig själv en födelsedagspresent igår... Det var rea på solglasögon så jag och en kompis gick in för att titta lite... "snygga modeller" tänkte jag och botaniserade vidare och såg en glimt av vilka märken det var... Vi gick därifrån med varsin påse med trycket prada på... Varsitt par glasögon i påsarna (jag hittade Gucci och kompisen Dior) och drygt 1000 kronor fattigare var :) Det var nog den bästa presenten på länge, och så oväntad! hehe
Lugn helg är planerad... sååå skönt! Välkomna att haka på att inte göra något speciellt, kanske en prommis så mycket kan jag planera... :)
Hur ska den firas? Jo serru, den ska firas i Örebro iaf en gång där och sen kanske en gång här och sen kanske en gång i England...
Nu är det ju så att Foffie hade en utmaning om att hälsa på i London så jag tänker skicka ut en liknande utmaning om att hälsa på i min bank-ägda lägenhet!
Försten hit vinner! :)
Annars så gav jag mig själv en födelsedagspresent igår... Det var rea på solglasögon så jag och en kompis gick in för att titta lite... "snygga modeller" tänkte jag och botaniserade vidare och såg en glimt av vilka märken det var... Vi gick därifrån med varsin påse med trycket prada på... Varsitt par glasögon i påsarna (jag hittade Gucci och kompisen Dior) och drygt 1000 kronor fattigare var :) Det var nog den bästa presenten på länge, och så oväntad! hehe
Lugn helg är planerad... sååå skönt! Välkomna att haka på att inte göra något speciellt, kanske en prommis så mycket kan jag planera... :)
