Lollovisen

Så här var det:
Igår på kvällen var jag redo att säga upp det mesta, jobb, lägenhet, telefon, bredband och helst oxå mig själv hur nu det skulle gå till. Jag och Rickard har funderat över det tidigare om man skulle kunna göra slut med sig själv, fan vad skönt det vore ibland.
Hur som helst, den här totala känslan av att inget, någonstans, ens i lilltån, var roligt. Det är inte ens värt att få en ryckning i mungipan liksom. Den trodde jag skulle gå över med lite sömn men icke!

Känslan har suttit kvar idag oxå, kände inte för att träna (som jag faktiskt betalar för), kände inte för att gå på kurs (som även den kostat mig pengar), kände inte för något alls, men så tog jag mig i kragen tänkte att jag kan ju gå på avslappningskursen, det är ju en bra grej iaf så jag varvar ner lite. När jag väl varit där så inser jag ju att det är inte såå mycket längre till dojon så jag pallrar mig iväg och äter en bit mat och sedan träning.

När passet är slut så inser jag ju att den där tråk-känslan är ju faktiskt som bortblåst! Jag är ju glad igen och visst borde jag ha gått och lagt mig för ca 50 minuter sedan MEN jag kände att jag var tvungen att dela med mig av min lilla glädje som jag fann idag!

Så himla stolt och nöjd med mig själv att jag tagit tag i det där och faktiskt tränar 2-3 gånger i veckan och mer kommer det säkert att bli man blir ju faktiskt lite beroende... hehe

Ha! Där halut!
Två inlägg på två dagar! vad hände?
Fan vad gött nu kan jag sova!
Kram på er!