Lollovisen

Fan vad jag är trött på frågan: "vad tror du är felet då?"
Ja hade jag vetat det hade jag väl inte varit där jag är nu med medicin och ett tomt och trött inre? Inte så att jag inte uppskattar att många bryr sig, det uppskattar jag massor men jag har inte några svar alls... Jag vill bara vara, prata om triviala saker, inte analysera mig eller mina känslor eller något som har med mig att göra...

Jag vet inte om jag kommer orka gå till jobbet om en vecka, förmodligen så kommer jag gå dit och bita ihop och hoppas att ångesten släpper...

Det är ganska intressant ändå, i alla år har man sagt att man får ångest av olika saker med det är fan inget mot vad ångest är på riktigt. Jag avskyr när känslan kommer krypande, jag känner hur den börjar i magen och aretar sig upp mot lungorna och hjärtat. Sen startar det en virvelvind som gör att hjärtat känns som om det ska galoppera iväg, att man har ett spännband runt lungorna så man blir nästan andfådd, resten av kroppen blir bara darrig och på helspänn... ingen rolig grej vill jag lova..

Jag hoppas på att medicinen gör sitt så jag kan ta mig igenom vardagen utan det där...

Jag älskar mina vänner så mycket och saknar de som inte är i närheten, vilket är ganska många... haha... men alla finns med mig det betyder mycket!

Gott nytt år antar jag... jag hoppas att det blir ett gott sådant för oss alla!
Puss och kram på er!

Nu är det här, som jag har längtat...
Inte fan är jag gladare för det...
Var hos doktorn igår, han tyckte att mina tankebanor tydde på en depression och på ångest... intressant det där...

Jag är alltså deprimerad, det trodde jag aldrig att jag skulle bli...
Jag som ska vara en sån glad pick, det har jag ju alltid varit... Förr brukade folk bli förvånade om jag inte var glad... för jag var alltid glad... men det har ju förändrats... Det är ju inte som att jag inte skrattar eller drar skämt  någonsin, men saker och ting ter sig bara inte roliga/intressanta/spännande/uppiggande som de borde eller brukar om man så vill...

Jag ska åka till sälen och träffa en massa gamla goda vänner, känns det roligt? nej. Längtar jag dit? nej. Det jag känner är mest stress och oro, jag vet inte ens varför. För många människor på samma ställe. För många människor att hälsa på. Det sjuka är att det känns jobbigt att de kommer bli glada att se mig och det känns stressande på något vis... jag kan inte förklara varför men jag är ju glad att se dem egentligen bara att jag inte vet hur jag ska uttrycka det riktigt... känslan att bli glad byts ut mot stress och oro på något vis...

ytterst underligt...

Fan vilken tråkig blogg det här har blivit... Jag ber om ursäkt men den följer min egen berg- och dalbana... Just join the ride...

nu blir det winnerbäck på stereon och skrålande i duschen! haha!

Er jävla förlust!!

Hej,
Vi har fått in många bra ansökningar, vilket alltid försvårar arbetet.
Tyvärr har beslutet blivit att vi inte kommer träffa dig för en intervju
utan vi har valt att gå vidare med andra kandidater.
Vi hoppas att du finner andra kanaler/sätt att få ge av ditt engagemang och din kunskap.
 
Vänligen

Jag är bättre än ni förtjänar... as!

Så tre dagar kvar... jag borde hoppa av glädje men vem fan orkar...

Bibbi var här i helgen, det var trevligt men samtidigt lite jobbigt, jag orkar inte vara så social och vara på stan i flera timmar egentligen men ibland får man ju ta sig i kragen och ställa upp...

På kvällen var det fest hos en gammal kompis, avslutade med att åka kundvagn... det var faktiskt lite roligt och lite läskigt... men något som borde klaras av i erfarenhetslistan...

Nu är jag trött och ska snart lägga mig... på torsdag slutar barnen och jag ska tillbaka till farbror doktorn...
Inser ju att jag verkligen inte mår så finfint som jag ändå vill intala mig att tro... Det är jobbigt... Jag har börjat må illa när jag äter, det är oxå jobbigt... jag gillar ju mat... Jag kommer inte få Friends-jobbet, det är lite trist men inte helt oväntat ändå...

Nu ska jag som sagt sova...
Tänker på er allihop, mina vänner alltså... Jag älskar er, jag är bara inte så glad alla dagar i veckan, men ni gör min vardag lite mindre jobbig... Kram!

Den gångna helgen har jag sett en massa film, bland andra båda uppföljarna till "Bring it on"... vad ska man säga om dem? Det är chearing i olika former men ändå så lika... Jag måste dock säga att orginalet är bäst, så är det bara!
U-G-L-Y you aint got no alibi... Its allright, its ok...
Ja blir man inte pepp av det så vet jag inte vad som skulle kunna pigga upp... Det fungerade väl inte så bra på mig men det är roligt att drömma sig iväg :D

Nu är det nostalgi med "Doktorn kan komma" på 4:an... jag minns att jag tyckte det var asbra när jag var liten, men jag har nog ändrat mig i den frågan... det är inte asbra... inte ens i närheten faktiskt...

Snart ska jag skära upp en ananas och äta den... mycket vitaminer... kanske piggar upp en aning förutom alla nya hejaramsor jag lärt mig i helgen...

Ska träffa min Kim imorgon och fika i Örebro på onsdag, bäst att hålla sig sysselsatt och ha saker att se fram emot... Det håller ångesten borta...

Är hemma idag oxå, bara tanken på att gå till jobbet igår gav mig lagom med ångest...

MEN jag har inte bara varit hemma och haft ångest, jag har faktiskt börjat ta tag i mig själv och mitt liv! Jag började med att ringa till vårdcentralen och sedan fick jag gå till farbror doktorn...
Vad resulterade det i frågar ni er?
Han gav mig några olika möjligheter:
Antidepressiva medel (lyckopiller)
Samtalsterapi/Beteendeterapi

Han ville gärna att jag skulle överväga det där med piller, jag är inte så pigg på piller... Jag har planen på att deala till mig terapi istället, jag tror på min kraft inuti mig, sen kanske piller behövs för att orka sig igenom terapin, men jag tänker ju inte ta piller och inte jobba med mig själv. Det verkar ju bara dumt...

Det känns bättre idag, jag har börjat resan mot att må bättre... Bra sak!

Vad gör jag här, varför flyttade jag hit... varför skulle jag vara lyckligare här än någon annanstans? Kan ju ha att göra med att jobb inte existerar i Örebro och här finns det ju faktiskt lite jobb att söka...

jag vet inte vad jag vill säga, men jag är väl inne i en stor "ifrågasätta livet"-period...

Igår var jag utanför dörren i tre timmar ungefär, när jag kom hem vara jag dödstrött... idag ska jag till Kista med pappa och Agneta... vi får väl se hur trött jag är när jag kommer hem... energi- och motivationsnivån är inte hög i Sundbyberg...

Kram på er!

Ingen optiker som sagt det men väggen var fan närmare än jag trodde...

Igår brast det lite kan man säga. Blev så arg att jag började gråta sen kunde jag inte sluta, kunde inte prata ordentligt eller andas ordentligt. Jag ringde pappa men en kollega fick prata med honom åt mig för jag kunde inte, jag bara grät... Pappa kom och hämtade mig... sen låg jag på hans soffa hela kvällen...

Nu är jag hemma i min lägenhet och funderar över livet...

Jag känner mig ganska tom dock... vet inte vad jag ska göra med mig själv... Ska nog sova lite till snart... det är jag bra på!

Jag vet inte vad man hade väntat sig av att ge sig ut i arbetslivet men hade man verkligen väntat sig det här?

Jag mår illa när jag äter, har haft svimningskänslor flera gånger under dagen, går och lägger mig tidigare och tidigare för varje dag som går.
Nu stänger jag av tv:n klockan 21 för att slänga ett sista öga på klockan 21.20.
Jag är ytterst osocial, har huvudvärk nästan hela dagarna, känner att jag är påväg att börja gråta nästan närsomhelst. Har ont i magen, det tar 50 minuter innan jag tar mig upp ur sängen på morgonen jag KAN inte gå upp hela min kropp säger emot, jag rationaliserar bort frukost, allt utom påklädning och tandborstning.

Är det så man ska må? varför mår jag så? visst är det jobbigt men är det barnen eller är det att jobba med henne i ett halvår till som gör mig till en ickeskrattande levande vålnad. Jag vill bara vara hemma och gömma mig för folk mest hela tiden...

Jag söker ett nytt jobb... får jag inte en tillsvidaretjänst tar jag det inte iofs så så dåligt kan jag inte må... eller?

Hittade en dikt på en sida på spray... fin var den...

Drömmar:
Får jag gömma några drömmar hos dej?
Några naiva och vackra
som andra kanske skrattar åt.
Jag vill låta dom bo längst inne i dej.
Får jag dansa klumpigt?
Får jag sjunga falskt för dej en solig dag,
när hjärtat spränger i bröstet?
Får jag vara i din värme
och långsamt mjukna
när själen blivit lite frostbiten?
Håll om mej
tills jag ler igen!
Får jag slösa min kärlek på dej?
Får jag skratta, krama, sjunga, gråta
och dansa av kärlek,
utan att du blir rädd?
Jag vill se dej i ögonen
och låta ett leende
berätta att jag älskar dig.
⁄Sigrid Renklint

Jag har toapapper med jultomten på... hahaha

kan man säga att jag skiter i tomten i år?