Lollovisen

Idag efter personalmaten satt vi ett gäng och pratade lite om var vi var i livet.
Jag kände mig otroligt vuxen när jag kläckte meningen "jag är snart 25 år och ska flytta hem till pappa igen" när jag tänkte vidare insåg jag att jag just nu jobbar på samma sommarjobb som jag haft sedan jag var 18, jag är i viss mån bostadslös och även arbetslös eftersom detta jobb bara sträcker sig till slutet av augusti, därefter är allt rätt oklart men klart ändå (flummigt? japp!).

De flesta av mina vänner har passerat eller är på väg att passera det "stora" 25-års strecket och mycket handlar om hur vuxen man är eller helst av allt inte är. Den här jag-är-minsann-inte-vuxen-titta-vad-spontan-och-ungdomlig-jag-är-attityden som finns i framförallt 25-30-åldern är rätt intressant. Jag har inga som helst problem med att bli vuxen, det känns snarare rätt skönt och lite tryggt. Det är inte heller så många av mina vänner som lider av den här attityden men den finns liksom runt om kring en hela tiden. Det känns som om jag som snart ska fylla 25 BORDE i alla fall ha lite ågren för jag  ska ju bli vuxen nu jag är ju halvvägs till 50, jag är i facket 25-30... men jag känner inte att det är jobbigt snarare tvärt om, det är skönt att börja få grepp om vem jag är, vad jag trivs med, vilka värderingar som är mina egna och inte ärvda av föräldrar.

En aspekt som kan stressa när det gäller att bli vuxen är iaf. som kvinna den sk. biologiska klockan... träffa någon skaffa barn å hela den biten. Men jag har en lösning på den aspekten i mitt liv. Självklart vore det trevligt att någon gång träffa någon att stadga sig med men om detta inte händer så har jag kommit på den finfina back-up-planen: adoption! Ett litet sött barn från en annan avkrok av världen... så har jag iaf en person att överrösa med kärlek... toppen!

Jag är så glad över min lilla blogg... hoppas någon finner någon form av nöje i att läsa den!

Kram på er som läser iaf!
Lollovisen