One girl, one mission: to get a job!
Allright... jag har alltså givit mig in i jobbsökarträsket... Idag har jag skickat iväg 4 stycken hittills... men jag ska nog hinna med både en och två till! Kommer säkert att få gå ner i lön men i höst ska jag skaffa en mindre lägenhet och sänka mina kostnader oxå.
Man kan inte leva la Dolce vita som 26-åring men man kan iaf ha en dräglig tillvaro där man inte bryts ner av att gå till jobbet. Där man hittar platser, tillfällen, små stunder av glädje och värme. Det där som gör att man håller sig över vattenytan, jag behöver inte mer än vattenytan faktiskt... Jag behöver inga extravaganser eller storslagna äventyr, det räcker med 4 dagars semester på Öland för mig.
Sen att jag är en drömmare, det vet alla som känner mig att jag är... Jag har fått lära mig att drömma den hårda vägen, när jag var lite trodde jag oxå att man skulle göra allt man sa eller tänkte men i verkligheten så kan man inte det. Man har varken råd eller tid. Vad ska man göra om inte drömma när man har ont om pengar, ont om energi, ont om människor att dela det med. Men alla vet väl också det att mina drömmar inte slår in. Det har inte hänt ännu och lär inte göra heller så vi kan väl bara låta mig få drömma mig bort ibland till en värld som inte finns och som aldrig kommer finnas ok?
Jag måste få drömma mig bort, det är så jag överlever min vardag... Jag har inte den trygghet och stabilitet jag behöver för att göra allt det som människor runt mig vill eller förväntar sig... jag vet vad jag behöver, men jag måste hitta stabiliteten först. Åstadalsvägen, det var tider det. Jag vet att jag kan vara på samma plats mentalt men stressa mig inte för det kommer bara ta längre tid!
Nu har jag skrivit det här inlägget tre gånger, nu slutar jag för den här gången...
Hälften så långt, hälften så insiktsfullt, hälften så informativt...
En bild från en fest på sörbyängsvägen... Det var då jag mådde bra... Det var många som mådde bra då!
Kommer alltid minnas den tiden med en enorm värme i hjärtat!
Familj och vänner: jag älskar er allihop för era egenheter och klokheter och vänskap!
PÖSS
Man kan inte leva la Dolce vita som 26-åring men man kan iaf ha en dräglig tillvaro där man inte bryts ner av att gå till jobbet. Där man hittar platser, tillfällen, små stunder av glädje och värme. Det där som gör att man håller sig över vattenytan, jag behöver inte mer än vattenytan faktiskt... Jag behöver inga extravaganser eller storslagna äventyr, det räcker med 4 dagars semester på Öland för mig.
Sen att jag är en drömmare, det vet alla som känner mig att jag är... Jag har fått lära mig att drömma den hårda vägen, när jag var lite trodde jag oxå att man skulle göra allt man sa eller tänkte men i verkligheten så kan man inte det. Man har varken råd eller tid. Vad ska man göra om inte drömma när man har ont om pengar, ont om energi, ont om människor att dela det med. Men alla vet väl också det att mina drömmar inte slår in. Det har inte hänt ännu och lär inte göra heller så vi kan väl bara låta mig få drömma mig bort ibland till en värld som inte finns och som aldrig kommer finnas ok?
Jag måste få drömma mig bort, det är så jag överlever min vardag... Jag har inte den trygghet och stabilitet jag behöver för att göra allt det som människor runt mig vill eller förväntar sig... jag vet vad jag behöver, men jag måste hitta stabiliteten först. Åstadalsvägen, det var tider det. Jag vet att jag kan vara på samma plats mentalt men stressa mig inte för det kommer bara ta längre tid!
Nu har jag skrivit det här inlägget tre gånger, nu slutar jag för den här gången...
Hälften så långt, hälften så insiktsfullt, hälften så informativt...
En bild från en fest på sörbyängsvägen... Det var då jag mådde bra... Det var många som mådde bra då!
Kommer alltid minnas den tiden med en enorm värme i hjärtat!
Familj och vänner: jag älskar er allihop för era egenheter och klokheter och vänskap!
PÖSS
Kommentarer
Postat av: Rickard
Drömmare lever bättre liv än andra tror jag. de har åtminstone ett hopp om något bätte. Barasådär
Postat av: S
Du har så rätt. Vi var många som mådde bra då. Nu försöker vi må bra att vi har det i minnet. Finns mycket kvar att må bra över, det vet jag. Vi ska bara hitta dem också...
Love u!
Trackback
