Lollovisen

Ibland undrar jag vad det är jag letar efter... Vi pratar såklart om män, pojkar, karlar och killar...

Den stora kärleken absolut, men jag tycker att kärleken är lite lurig. Ibland gömmer den sig bakom vänskap. Ibland förväxlar jag den med passion. Ibland förstår jag inte att jag upplevt den förrän den är borta igen.
Någon gång hoppas jag att jag finner allt i ett som ett litet kinderägg, passion längst ut som folie-skalet, kärleken är chokladen och vänskapen är kärnan...

Jag är nog en ganska passionerad person, men i korta stunder... tålamod och uthållighet är inte min starka sida liksom. Jag har ju min berg- och dalbana som ni följer här, mitt liv är just så upp och ner på grund av min jakt efter passion, äventyr och lyckan. Men när vet man att något är så rätt att man borde stanna.

 En gång hade jag en pojkvän, han var ganska kontrollerande och jag gav upp mycket för honom tills jag fick nog och sa tack och hej och gav mig ut på nya äventyr. Allt var ju inte kass, vi hade ju jätteskoj ihop, spelade kort tillsammans, kollade på film, gick skogspromenader, massor av internskämt (hoppas du vinner när ni spelar rollspel nu för tiden) vi hade helt enkelt väldigt mycket roligt. Men det var tydligen inte nog liksom, jag vet ju varför det inte fungerade men ändå, varför tyckte inte jag att det var nog? Det finns ju de som har det betydligt jobbigare men stannar kvar... jaja

Jag såg en film idag som hette "the last kiss". Den kan jag faktiskt rekomendera, den var sååå bra (Ja Bengan du kan se den jag lovar). Den handlade lite om det där med passionen som jag söker, om hur den stora planen kan skrämma skiten ur en. Den handlade om kärlek om tvivel om att vinna över sina tvivel och om att förlåta och gå vidare...

Jag vet inte vad jag tänkte med det här inlägget men jag tror att jag fick med allt.
Hoppas alla hittar sitt kinderägg! ;)