När ens verklighet förändras...
Förra veckan pratade jag med min enda riktiga barndomsvän, tjejen som känt mig sedan vi var 4-5 år ungefär. Hur som helst, vi pratade och hon berättade att hennes mamma gått bort för en vecka sedan. Jag vet ju att hon varit sjuk i många år och någonstans är jag ju inte förvånad över att det hänt. Men det är sjukt tråkigt att höra, jag har känt dem hur länge som helst, jag önskar ju att de skulle ha hittat ett botemedel. Jag kan liksom inte uttrycka hur jag känner det eller hur ledsen jag är för min vän och hennes familj.
Det är så hemsk och tragiskt att hon är borta men det var inte där min verklighet rämnade rejält.
Min verklighet rämnade idag. Jag pratade med min barndomsvän, hon berättade att de ska sälja sitt hus på Öland, hennes pappa vill inte åka dit igen, det har alltid varit mammans hus på något vis. Jag förstår honom men halva charmen med Öland dog för mig idag. Öland utan min vän, det existerar inte. Jag har gråtit tre gånger idag, jag kan inte fatta att det är sant.
Vem ska jag köra rally med nu? Ingen känner Öland som hon, fan där var fjärde gången jag grät!
Nej slut med sentimentalitet, jag får hitta på något nytt...
eller vaffan.... våra barn skulle leka ihop, det hade vi bestämt. De skulle vara ölandsbästisar, precis som vi, de skulle vara tvugna att lyssna på alla våra historier om när vi var små och tjuvrökte, eller stora och tjuvrökte... när vi grillade vid klipporna, när vi grillade på stranden, när jag blev utkastad hemifrån av mamma när jag var 10 och bodde hos min vän i två-tre dagar, så många minnen så många...
Det absolut värsta är att en av mina chefer på Öland vill köpa huset. Jag måste ju hata de som köper huset oavsett vilka de är jobbigt att hata sina fd. chefer, de var trevliga så länge det varade.
Jag ska nog inte skriva eller prata om det här jag bara tjuter så fort jag tänker på det. Jag kommer ju alltid ha min vän kvar, jag kommer alltid ha mina minnen kvar.
En era är slut och jag kommer sakna den tid som varit, kanske något nytt kommer nu, undrar vad...
Min vän sa så här i dag:
"Man önskar ju att man vetat att i sommras skulle vara den sista"
Jag håller med, jag vet så många saker jag hade gjort annorlunda.
Det är så hemsk och tragiskt att hon är borta men det var inte där min verklighet rämnade rejält.
Min verklighet rämnade idag. Jag pratade med min barndomsvän, hon berättade att de ska sälja sitt hus på Öland, hennes pappa vill inte åka dit igen, det har alltid varit mammans hus på något vis. Jag förstår honom men halva charmen med Öland dog för mig idag. Öland utan min vän, det existerar inte. Jag har gråtit tre gånger idag, jag kan inte fatta att det är sant.
Vem ska jag köra rally med nu? Ingen känner Öland som hon, fan där var fjärde gången jag grät!
Nej slut med sentimentalitet, jag får hitta på något nytt...
eller vaffan.... våra barn skulle leka ihop, det hade vi bestämt. De skulle vara ölandsbästisar, precis som vi, de skulle vara tvugna att lyssna på alla våra historier om när vi var små och tjuvrökte, eller stora och tjuvrökte... när vi grillade vid klipporna, när vi grillade på stranden, när jag blev utkastad hemifrån av mamma när jag var 10 och bodde hos min vän i två-tre dagar, så många minnen så många...
Det absolut värsta är att en av mina chefer på Öland vill köpa huset. Jag måste ju hata de som köper huset oavsett vilka de är jobbigt att hata sina fd. chefer, de var trevliga så länge det varade.
Jag ska nog inte skriva eller prata om det här jag bara tjuter så fort jag tänker på det. Jag kommer ju alltid ha min vän kvar, jag kommer alltid ha mina minnen kvar.
En era är slut och jag kommer sakna den tid som varit, kanske något nytt kommer nu, undrar vad...
Min vän sa så här i dag:
"Man önskar ju att man vetat att i sommras skulle vara den sista"
Jag håller med, jag vet så många saker jag hade gjort annorlunda.
Kommentarer
Postat av: Foffi
Jag är helt säker på att I kommer vilja komma tillbaka till Öland en dag. Så era barn kommer att kunna leka. End of an era is a beginning of a new. Hon är lyckligt lottad som har enn vän som du. Och det är jag också!!
Postat av: Lollovisen
Tack sötnos! Jag är lyckligt lottad att ha vänner som er!
Trackback
