Hur tänker de? Del 2

Jag blev uppsagd idag... tjohoo! Eller det kanske inte är så man ska reagera på ett sådant besked. Jag fick en förfrågan om att jobba på fritids till hösten om det fanns plats. Jag sa att det kunde vara kul och att hon kunde ha mig i åtanke. Jag blev alltså inte uppsagd för att jag är kass utan för att vi har för lite barn och ekonomin ser inte helt fantastisk ut på skolan...

Jag blev faktiskt både lite ledsen och lite glad. Jag blev glad för att jag inte behövde ta beslutet själv. Jag blev glad för att jag är lite fri igen. Jag behövde inte ta beslutet att säga upp mig på egen hand. Jag fixar ju ett nytt jobb, eller reser jorden runt som aupair eller som clown kanske... jag kan ju alltid dra några utterskämt!

Jag blev som sagt lite ledsen oxå för att jag inte riktigt vill lämna mina kollegor som jag gillar så mycket, jag har börjat hitta mig själv igen på jobbet, börjat skratta igen, jag tror att jag kan klara det med en bra kollega. Nu behöver jag ju inte ens fundera... Ganska skönt!

I been looking for freedom *sjunga*

PS. Tillbaka till rubriken, hur tänker de? Jag undrar hur de kan försvara att förlora en sån fantastisk person som jag? Helt vansinningt! haha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0