Borta bra men hemma bäst...
Så ikväll var jag på en kräftskiva, något som väntades bli en blöt historia. Men inte för lilla mig, nej jag gick hem strax efter 22. D var jag trött och less och kände mig så ensam att jag ville gråta en skvätt och det tänker jag ju inte göra där bland allt folk, som inte var en hord utan snarare 8 pers.
Men hur som helst så bara fick jag det där rycket; Jag pallar inte mer, orkar inte sitta och vara glad när jag inte känner för det med folk jag inte riktigt känner.
Så jag gick hem. Känns som rätt val just nu, mina ögon svider, inte för att jag vill eller har gråitit mest för att jag är så trött.
Hur som helst så är jag trött på att vara ensam. Min blogg är nu för tiden en enda lång klagosång men det är bara för att den speglar mig och jag känner mig som en sån. En lång klagosång :) Jag måste vara glad och positiv en sån stor del av min tid på jobbet och annat att jag måste få avsky alla lyckliga jävlar någonstans.
Jag älskar alla mina vänner och önskar er all lycka men det gröna monstret som kallas avundsjuka kryper fram med jämna mellanrum det ska jag villigt erkänna, men ni förtjänar ju er lycka för ni är bra människor. Det jag inte fattar är alla puckon, varför får de kärlek och värme när de är puckon? Men jag då som är en snäll person sm gör goda gärninar för de mesta ska jag straffas för det för i såfall kan jag lika gärna vara ett egocentriskt pucko. Å andra sidan skulle jag ju inte gilla mig själv då, men man vet inte då kanske någon annan gillar mig iaf... hahahahahaha
Ibland önskar jag att jag fick vara med i en riktig olycka så jag fick riktigt ont så jag får känna något för just nu är det rätt tomt fast ändå en massa känslor jag inte kan sätta ord på riktigt. Jag vet att man inte ska tänka sånt så jag säger det inte högt men ja nu vet ni. Jag mår helt enkelt inte så finemang just nu...
nä nu ska här sovas så jag slipper tänka och känna mer för idag!
ps. igår drömde jag att jag opererade ut mina silikonimplantat, som jag ju inte har... spännande, tyd den drömmen om ni kan! pöss
Men hur som helst så bara fick jag det där rycket; Jag pallar inte mer, orkar inte sitta och vara glad när jag inte känner för det med folk jag inte riktigt känner.
Så jag gick hem. Känns som rätt val just nu, mina ögon svider, inte för att jag vill eller har gråitit mest för att jag är så trött.
Hur som helst så är jag trött på att vara ensam. Min blogg är nu för tiden en enda lång klagosång men det är bara för att den speglar mig och jag känner mig som en sån. En lång klagosång :) Jag måste vara glad och positiv en sån stor del av min tid på jobbet och annat att jag måste få avsky alla lyckliga jävlar någonstans.
Jag älskar alla mina vänner och önskar er all lycka men det gröna monstret som kallas avundsjuka kryper fram med jämna mellanrum det ska jag villigt erkänna, men ni förtjänar ju er lycka för ni är bra människor. Det jag inte fattar är alla puckon, varför får de kärlek och värme när de är puckon? Men jag då som är en snäll person sm gör goda gärninar för de mesta ska jag straffas för det för i såfall kan jag lika gärna vara ett egocentriskt pucko. Å andra sidan skulle jag ju inte gilla mig själv då, men man vet inte då kanske någon annan gillar mig iaf... hahahahahaha
Ibland önskar jag att jag fick vara med i en riktig olycka så jag fick riktigt ont så jag får känna något för just nu är det rätt tomt fast ändå en massa känslor jag inte kan sätta ord på riktigt. Jag vet att man inte ska tänka sånt så jag säger det inte högt men ja nu vet ni. Jag mår helt enkelt inte så finemang just nu...
nä nu ska här sovas så jag slipper tänka och känna mer för idag!
ps. igår drömde jag att jag opererade ut mina silikonimplantat, som jag ju inte har... spännande, tyd den drömmen om ni kan! pöss
Kommentarer
Trackback
