Lollovisen

Det finns någon som jag alltid mår extra bra av, någon som gör att jag känner mig mindre ensam som jag känner mig hel med. Det roliga är att han känner samma sak. Fast utan fjärilar som kompis. Det är det tråkiga. I övrigt är det bara fint. Vi har tagit den härliga "Jag tycker om dig som kompis" jag ar sagt den förr jag har fått höra den förr men sällan har den känts så menlös som när två personer passar som handen i handsken eller som bitarna i pusslet och ändå fungerar det inte. Hur fel är inte det?

Ikväll fyllde vår gemensamme vän 30 år så vi var på fest. Alla utom vår vän och hans flickvän trodde vi var ett par (eftersom de vet att så är inte fallet), det såg liksom så ut, kramades och busade som om vi var ett par. Det var så underhållande uppenbart hur mycket vi tycker om varandra utan att få det att fungera.

Det får mig inte bara att känna mig så fantastiskt hel att umgås med honom det får mig samtidigt att känna mig så oändligt halv. För om den personen som passar så bra inte tycker att jag passar, vem passar jag med då? Rättare sagt: Han tycker att jag passar perfekt men inget pirr och flygfäande i magen har skett.

Äh skitsamma, jag är glad, jag leker det i alla fall så behöver ingen oroa sig. Nu är det dags att få denna underbara katastrof till flicka att somna för natten och vakna imorgon med ett fantastiskt leende på läpparna tills dess att en passande halva passerar min väg.

Massor med kärlek till er som saknar den, ni som har har så ni klarar er just idag! ;)