Lollovisen

Nu när jag är hemma så blir det inte lika mycket skrivande. Jag har iofs knappt suttit vid datorn sedan jag kom hem från usa.

I fredags åkte jag ut till Åkersberga och firade att E fyller 30. Anna hade paxat hammocken åt oss så hon kunde få en redig utläggning om allt som hänt. Jag inser att jag inte vet var jag ska börja, det har hänt massor men jag minns knappt själv. Jag är rätt nöjd över att jag bloggade så mycket som jag gjorde. Visst utelämnade jag kvinnan som försökte preja oss av vägen för jag tyckte inte att ni behövde oroa er för den amerikanska road rage kvinnorna på andra sidan havet :) Det gick ju bra jag är hemma i ett stycke ingen åkte av någon väg men något illamående var jag efter den lilla bilfärden.

Jag har inte berättat om min sista kväll som innefattade Bowling, letande efter go away present som de hade bestämt skulle vara en navelpiercing, hittade inget ställe så jag ar inga hål i min navel nu heller :) sen hittade vi en karaokebar, vi skrattade och sjöng, avslutade det hela med att gå på strippklubb. Väldigt intressant fenomen det där. Män som sitter och tittar på flickor som visar allt för några dollar... helt galet men rätt roligt på sitt sätt.

Hem och sova och sedan iväg till flyget på morgonen. Upp i luften och en timme innan landning i Philadelphia så började kvinnan tre rader bakom mig att kräkas av turbulensen som var. Jag var ganska illamående när vi landade. Men jag fick tid att lugna magen innan nästa plan då jag var fast i Philly i ett dygn.

Jag kom till gaten för mitt flyg, de berättade strax innan boarding att det var fel på AC:n så det skulle ta 8 timmar att laga men de skulle försöka hitta ett annat plan. Det gjorde de efter en timme. Vi gick på planet och ovädret som var i philly blev värre. Regnet forsade ner över planet så till den milda grad att det såg ut som om någon stod och hälde hinkar med vatten över fönstren det blixtrade ca en gång i minuten och åskan var mer eller mindre konstant. Flygplatsen stängde.

Efter en timme ungefär taxade vi ut i kön som var lååååång. när vi sått och taxat i en timme eller två och var först i kön sa kaptenen att vi var tvugna att åka tillbaka till gaten och tanka. så vi taxade iväg från vår förstaplats och skulle tanka. det tog ca en timme till.

Ut igen mot startbanorna som när vi kom fram till dem stängde eftersom ovädret rörde sig åt det hållet. Kaptenen sa att vi skulle vänta och se vad de fick för instruktioner. Jag blundade lite och tänkte att snart får vi väl börja åka, man kan ju flyga runt eller i utkanten eller vad som det löser sig nog. Jag hörde hur motorerna gick iång och väntade på att accelerationen skulle börja. men det tog lång tid och när jag tittade ut genom fönstret såg jag att vi var påväg mot gaten igen.

En röst i högtalaren berättade att vi nu var tvugna och byta personal eftersom de jobbat för länge. Någon timmes väntan till innan ytterligare en röst sprakade till och berättade att de inte fick tag på tillräckligt med personal så flyget var nu inställt. De gav oss en lapp med ett telefonnummer dit vi kunde ringa för att boka om våra biljetter och några instruktioner om att de inte kunde hjälpa oss med hotell eller så. Bara ca 7-8 timmar på ett flygplan som inte lyfte.

Lyckades få sista platsen på nästa plan ett dygn senare till sthlm. Stod i en massa köer sov lite på ett golv, gjorde av med mina sista pengar, åt lite mat, pratade med andra strandade svenskar som fick åka via halva Europa för att komma hem. Jag hade tur om man jämförde med de andra jag fick dessutom åka i första klass... alltid något, som ett plåster på såren :)

Snart ska jag komma igång med bloggandet här hemma igen. Har bara inte haft tid ännu :)